Den finaste presenten

Den finaste present jag någonsin fått är en bakmässigt halvdan muffin från en kille i sjätte klass. Han hade bakat själv, kanske för första gången i sitt liv, och ville bjuda hela klassen under min sista dag på skolan. Utdelningen var massivt övervakad för det var viktigt att jag skulle få den största och han den näst största kakan. Efter att alla hade ätit var det två överblivna muffinsar som jag fick ta med mig hem. Vet att jag frös in dem för att ha minnet kvar...



Tänk er en sån här muffin utan extra allt. Och lite större



Läraryrket är kantat av problemdebatter och precis alla har en åsikt om skolan, ofta negativ. Men vi som väljer det här yrket, trots låga löner, krävande förhållanden och dålig arbetsmiljö är ju inga självuppoffrande galningar. Åtminstone är inte jag det. Nej, lärare ska man bli för allt det som är roligt. För att det man väljer att göra varje dag spelar stor roll - för en själv och för andra. Pojken som gav mig muffins hade startat vår relation med en mindre trevlig hitlerhälsning sex veckor tidigare. Efter ett samtal som tog 5 minuter där vi pratade med varandra vände han totalt och gick från att misstro mig till att bli min vän. 5 minuter och uppriktigt intresse var allt som behövdes. Allt är inte enkelt, men ibland är det enkla det bästa. De exemplen är minst lika viktiga att vårda nära hjärtat som att våndas över dåliga Pisaundersökningar (som fö kritiseras i radion just idag).