Elever brukar, med all rätt och särskilt när saker blir lite besvärliga, fråga vad de ska ha för nytta av kunskaperna som behandlas i klassrummet. Igår blev jag varse att skrivuppgifter kan dyka upp i de mest märkliga sammanhang.
Min kompis vill köpa en bil, billigt. Jag för detta ändamål konsulterade hon Blocket.se och hittade där sin framtida "Bettan", en Volvo 740 från -85.
![]() |
Kort variant av Bettan |
Bettans ägare (jag föreställer mig här en äldre man som vårdat bilen med en omsorg värdig den hustru han aldrig fick) ville citat: "inte hasta in i någon försäljning" utan "det är viktigt att bilen hamnar på ett ställe som känns bra". För att ens finnas med i förhandlingarna kring lämpliga köpkandidater ombads min vän att skriva ett litet brev om sig själv och sina avsikter med "Bettan". Påminnelse: Bettan är en bil, inte en dotter uppvuxen i början av förra seklet. När mannen hörde att min kompis kom från Gotland, log han inombords. Tänk så trevligt för Bettan att få rulla fram i sakta mak på dammiga grusvägar vid havet, stanna vid en rauk och känna den somriga doften av får och turister...
![]() |
Kamelrauken till höger på väg mot höbalen till vänster. |
Idag ska de mötas och köpslå. Löftet om att vintertid förvara Bettan i en släktings lada kan bli det som får 2500 kr att byta ägare.
Om jag någonsin får frågan varför ska vi kunna skriva personliga brev är svaret givet: "Du vill väl ha en bil när du blir stor?!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar