Sonen är modig denna torsdagsmorgon. Han utforskar ännu okänd mark: toadörren, hallgolvet nära skohyllan, mammas väska. Många gånger varje dag önskar jag att det fanns ett litet titthål in i hans hjärna. En rolig min, gapskratt åt en (för mig) abstrakt tavla, plötsligt gnäll som övergår i en blöt puss. Vad händer där inne? Han upplever så intensivt och är beredd att pröva allt (med allt menas just nu att smaka på en gammal grusfotbollssko för att krypa vidare på golvet och försöka bläddra lite i "Medicinsk tidskrift"). Ibland blir det läskigt och då vänder han sig mot mig och sträcker upp sin lilla hand. En stunds trygghet för att därefter kasta sig ut i det okända igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar