Ögonblick

Ibland har jag svårt att inse att allt som pågår omkring mig just nu är det liv jag lever. Att det är mitt. Inga andra saker händer mig än det som faktiskt sker. För fem veckor sedan födde jag ett barn som nu ligger och sover i en vagn utanför fönstret. Ljumma oktobervindar virvlar runt hans ansikte och ljudet av någon som sågar i sin trädgård hörs på lagom avstånd. Om han skulle vakna till kan han se en blå himmel ovanför sig. Säkert skulle han gny till och vänta på att jag skulle komma och ta upp hans varma kropp i min famn. I samma liv finns en treåring vars favoritcykel på förskolan är den som saknar vänster pedal. Hans standardsvar på frågor är "nähä" och han vill bli matad vid måltiderna - precis som en bebis. Vi föräldrar har en känslomässig bergodalbaneperiod, grabbarna klarar sig fint. Livet är överväldigande i sina detaljer. En solstråle som lyser upp ett lönnlöv som just börjat sin höstbrand, en tår som rinner nedför en mjuk barnkind, ilska som får ett mjölkpaket att vina in i väggen. Alla upplevelser som är det de är. Ögonblick.