Ögonblick

Ibland har jag svårt att inse att allt som pågår omkring mig just nu är det liv jag lever. Att det är mitt. Inga andra saker händer mig än det som faktiskt sker. För fem veckor sedan födde jag ett barn som nu ligger och sover i en vagn utanför fönstret. Ljumma oktobervindar virvlar runt hans ansikte och ljudet av någon som sågar i sin trädgård hörs på lagom avstånd. Om han skulle vakna till kan han se en blå himmel ovanför sig. Säkert skulle han gny till och vänta på att jag skulle komma och ta upp hans varma kropp i min famn. I samma liv finns en treåring vars favoritcykel på förskolan är den som saknar vänster pedal. Hans standardsvar på frågor är "nähä" och han vill bli matad vid måltiderna - precis som en bebis. Vi föräldrar har en känslomässig bergodalbaneperiod, grabbarna klarar sig fint. Livet är överväldigande i sina detaljer. En solstråle som lyser upp ett lönnlöv som just börjat sin höstbrand, en tår som rinner nedför en mjuk barnkind, ilska som får ett mjölkpaket att vina in i väggen. Alla upplevelser som är det de är. Ögonblick.

Sommarlovet närmar sig med långbenskliv!

 

Om tre dagar är första året på min nya arbetsplats till ända. Jag förtränger effektivt att jag inte ska vara där nästa år genom att planera projektarbeten och utvecklingsområden in i det sista. Om allt vill sig väl återvänder jag för några dagars överlämning inför höstterminen, om bebisen i min mage ger sig till känna tidigare så är nästa veckas tre dagar den sista insats jag gör på bra länge.

Eleverna gick på sommarlov i fredags. En mysig avslutning med fina sånger och uppriktiga tal. Vi gör mycket bra samtidigt som det är mycket vi kan göra betydligt bättre. Jag har för egen del haft ett år av antilärande. Lärandet skedde till stor del i skuggan av frånvaro, en frånvaro som skapade behov, frustration och motivation att åstadkomma något närvarande. Eleverna, liksom vi lärare, vill gärna få saker serverat för oss i prydliga lådor märkta med metod och syfte. Samtidigt upplever nog alla till mans att det blir tråkigt när glasen ständigt är fyllda med ett färdigt innehåll. Visst är det trevligt att skåla i någon annans champagne, men inte lika kul som att själv få vara med och planera festen.