Jag kungen är över alla här

Läser Kungens intervju "ord för ord" och associationerna går till ett annat kungasamtal:



Antoine de Saint-Exupérys ödmjuke konung


   - Får jag lov att sätta mig? frågade Lille prinsen blygt.
   - Jag befaller dig att sätta dig, svarade kungen och drog med en majestätisk gest åt sig en flik av sin hermelinsmantel.
Men Lille prinsen var förvånad. Planeten var så liten. Vad var det egentligen kungen regerade över?
   - Ers Majestät, sade han, förlåt att jag frågar...
   - Jag befaller dig att fråga, skyndade sig kungen att säga.
   - Ers Majestät ... vad är det ni regerar över?
   - Över allting, svarade kungen med upphöjt lugn.
   - Över allting?
Kungen pekade med en försynt gest på sin egen planet och de andra stora och små himlakropparna.
   - Över allt det där? frågade Lille prinsen.
   - Över allt det där... svarade kungen. Han var nämligen intte bara envåldshärskare utan också världshärskare.
   - Och stjärnorna lyder er?
   - Naturligtvis, svarade kungen. De lyder genast. Jag står inte ut med olydnad.

Svenskämnet bjuder på så många roliga möjligheter. Situationer som dessa bjuder in till spännande textanalyser. Om språkbruk. Om medieträning. Om intervjuteknik. Om status. Om makt.

Önsketänker

Har pastellat tillvaron lite, bildligt och i tanken. Om någon gav mig ett par miljoner och en hög kunskap skulle jag fixa en hemsida med följande funktioner:

1. Lektionsutvecklarfunktion för alla ämnen, användarvänlig
2. Diskussionsforum
3. Sökfunktion där man enkelt och kostnadsfritt kan hitta skol- och undervisningsrelaterad forskning
4. Länkar över skolbloggar
5. Inspirationslektioner i minst två kategorier: olika länder och "kändislektioner".
6. Intervjuer med lärare som genomför spännande pedagogiska projekt, i Sverige och världen.
7. Pengapott för studieresor. Lärare som t.ex. vill lära sig mer om undervisning i Finland, Kenya eller Japan ska kunna ansöka om bidrag för att genomföra sina projekt. I utbyte bidrar de med reportage till sidan och delar med sig av sina nyförvärvade kunskaper.
8. "Lärarstugan" - ett hus som lärare/klasser kan boka för att träffas och samarbeta kring nya spännande projekt.

Tanken är att sidan ska skapa inspiration för alla lärare som tittar in. Man ska enkelt kunna knyta kontakter, hitta samarbetspartners, drömma stort eller verka i det lilla. Syftet är att i förlängningen skapa en bättre undervisning och ett roligare arbetsklimat. Jag vet att jag önsketänker, men steg för steg kanske det kan bli något en vacker dag.

Lärare som saknar någon önskepunkt, fyll på listan!

Smile

En gråmulen dag som denna vill jag uppmärksamma leendet! Hittade denna video på TED:

Nu när fler skolor har fått större tekniska möjligheter (dock inget ont om OH-apparaten om den används rätt) kan jag även tipsa om föreläsarens presentationsprogram Prezi. Ett roligt och snyggt sätt att bygga upp sin föreläsning kring som bjuder på andra möjligheter än PowerPoint.

På upptäcktsfärd

Sonen är modig denna torsdagsmorgon. Han utforskar ännu okänd mark: toadörren, hallgolvet nära skohyllan, mammas väska. Många gånger varje dag önskar jag att det fanns ett litet titthål in i hans hjärna. En rolig min, gapskratt åt en (för mig) abstrakt tavla, plötsligt gnäll som övergår i en blöt puss. Vad händer där inne? Han upplever så intensivt och är beredd att pröva allt (med allt menas just nu att smaka på en gammal grusfotbollssko för att krypa vidare på golvet och försöka bläddra lite i "Medicinsk tidskrift"). Ibland blir det läskigt och då vänder han sig mot mig och sträcker upp sin lilla hand. En stunds trygghet för att därefter kasta sig ut i det okända igen.

En kommentar till det här med elevdemokrati

För några år sedan var jag del av ett forskningsarbete som kretsade kring medborgarrollen och demokrati i skolan. Jag ägnade mig åt att spela in klass- och elevråd för att analysera samtalen. Idealbilden som verkligheten skulle jämföras med var skolans värdegrund och det deliberativa samtalet, en ram som ofta inte tillhörde samma pussel som klassrummens diskussioner. Jag minns särskilt en diskussion om tuggummi. En sjua lyfte upp frågan under elevrådet och man förstod på de äldre kamraterna att detta inte var första gången ämnet var på agendan. Frågan följdes av en intressant diskussion där elever framhöll goda argument för och emot att man borde kunna få tugga tuggummi på lektionstid. Någon hade till och med tagit reda på att intelligensen förbättrades med idisslandet och föreslog att man i alla fall kanske kunde få ha det under provtillfällen om man tyckte att det hjälpte. Eleverna diskuterade ivrigt. Miljöaspekter, rättvisefrågan, konfliktrisker mm lyftes upp och synades. Ungdomar bytte åsikt, slipade sina argument, kom igen eller såg sig besegrade. Sen tittar ordföranden (elev) på den medverkande läraren och sa: "Det kommer inte att bli nånting av det här eller hur" Varpå läraren svarar "Nej" och samtalet avslutas. 

Ju äldre elever, desto mindre inflytande kunde jag läsa när jag satte mig in i tidigare forskning på ämnet. Paradoxalt, eftersom vi förväntas kunna ta mer ansvar ju äldre vi blir, men kanske inte så märkligt ändå. Tonåringen kan ju säga något som gör att vi måste ändra oss, kanske är ivrigare i att påpeka när vi är inkonsekventa och kanske tydligare kan formulera och peka på våra brister. Kanske måste vi själva se över våra argumentationsskills för att våga möta de duktiga debattörer vi har i våra klassrum?

Sittstrejk på Södermalmsskolan

Jag öppnar första sidan i den nya läroplanen och läser:
Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

Som alltid med politiskt framförhandlade, högtravande texter ligger språkformuleringarna en bit bort från den konkreta verkligheten. "Skolväsendet vilar på demokratins grund" "Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på." Vad betyder detta?

Eleverna på Södermalmsskolan i Stockholm har slutit samman för att protestera mot skolledningens beslut att "omfördela lärarnas tjänster" på ett för dem katastrofalt sätt. Jag imponeras otroligt mycket över deras driv, engagemang, ilska och bergfasta tro på att de genom att protestera kan förändra maktens beslut. De verkar gemensamt för att förändra sin och sina lärares situation. Är det inte modiga och handlingskraftiga elever som dessa vi pratar om när vi målar upp visionen om världens bästa skola? Är det inte rätten att opponera sig och möjligheten att få rätt mot "makten" vi talar om när vi bedyrar det svenska samhällets grundläggande demokratiska värderingar?

På ena sidan står en rektor som beslutat om nya tag. På andra sidan elever, föräldrar och lärare som vill rädda den verksamhet som tagit år att arbeta fram och bygga upp. Vad som än händer framöver kommer resultatet att påverka de 176 elever som i skrivande stund anmält sig till morgondagens sittstrejk. Det kommer att påverka deras syn på den demokratiska processen och synen på hur deras åsikter värderas av de som bestämmer. För de gör detta med hjärtat. Skolan och rätten till en bra utbildning är v i k t i g  för dem, deras älskade lärare är således lika viktiga. Jag hoppas så att någon vuxen med makt att påverka ser med kloka ögon på detta uppror och inte gömmer sig bakom stolthet och dumhet. Ta del av diskussionerna på Elevernas facebooksida, kolla in deras "manifest", läs Åsa Beckmans artikel i dagens DN och lyssna på elevernas youtubeklipp!

Det handlar inte bara om att ge eleverna det de vill ha, det handlar framförallt om ett respektfullt bemötande, mod att ta dialog och att - när det verkligen gäller - visa vad orden står för.

Personligt brev vid blocketköp

Hoppas att du inte misstycker att jag delar med mig av detta E, tycker att det är en så fin historia.

Elever brukar, med all rätt och särskilt när saker blir lite besvärliga, fråga vad de ska ha för nytta av kunskaperna som behandlas i klassrummet. Igår blev jag varse att skrivuppgifter kan dyka upp i de mest märkliga sammanhang.

Min kompis vill köpa en bil, billigt. Jag för detta ändamål konsulterade hon Blocket.se och hittade där sin framtida "Bettan", en Volvo 740 från -85.

Kort variant av Bettan

Bettans ägare (jag föreställer mig här en äldre man som vårdat bilen med en omsorg värdig den hustru han aldrig fick) ville citat:  "inte hasta in i någon försäljning" utan "det är viktigt att bilen hamnar på ett ställe som känns bra". För att ens finnas med i förhandlingarna kring lämpliga köpkandidater ombads min vän att skriva ett litet brev om sig själv och sina avsikter med "Bettan". Påminnelse: Bettan är en bil, inte en dotter uppvuxen i början av förra seklet. När mannen hörde att min kompis kom från Gotland, log han inombords. Tänk så trevligt för Bettan att få rulla fram i sakta mak på dammiga grusvägar vid havet, stanna vid en rauk och känna den somriga doften av får och turister...

Kamelrauken till höger på väg mot höbalen till vänster.

Idag ska de mötas och köpslå. Löftet om att vintertid förvara Bettan i en släktings lada kan bli det som får 2500 kr att byta ägare.

Om jag någonsin får frågan varför ska vi kunna skriva personliga brev är svaret givet: "Du vill väl ha en bil när du blir stor?!"

Går i väntans tider

Enligt tipsaren ska jag kunna ta sådana här bilder om min nya kompis bara kommer fram till affären snart. Skynda, skynda! Det ska bli så roligt att springa ut och testa det nya objektivet, resultatet presenteras förhoppningsvis snart på en blogg nära dig. (Skynda som sagt snälla leverantör)

Du som läser, hojta till om du vill vara modell. Jag bjuder på termoskaffe och många skratt!

Denna regniga majdag

Har varit på biblioteket och lånat en drös böcker om studieteknik och en om familjeliv. Egentligen gick jag dit för att ta en bra roman i handen och fly denna värld, men inget lockade - förutom facklitteraturen då...

Hade tänkt mig nåt sånt här...

Nu när det är som vackrast

Tiden mellan hägg och syrén sägs ju vara den vackraste i vårt land. Jag vet inte vem som har hittat på att det skulle vara så, men är beredd att hålla med i sakfrågan. Det är otroligt vackert ute nu, och dofterna från häggen lovar sommar, bad och uteliv.

Sommarlovet hamnar ju ofta under lupp framåt vårterminens slut. För vissa är det en lång underbar ledighet, för andra en plåga i väntan på höstterminen. Jag tror på att ibland få vila från måsten och krav för att få chans att tänka, känna och leva något annat. Lite distans. Men så har jag ju tillbringat mina sommarlov i paradiset också.

Jan Björklund och sökandet efter den praktiska klokheten

När Björklund uttalar sig om skolpolitiken får jag ofta en rysning längs ryggraden. Jag ska försöka ge ett exempel på varför. Tänk er en försäljare som kommer med pärmen i högsta hugg över Medborgarplatsen. "Tycker du att man ska hjälpa barn som svälter?", frågar han och försöker få ögonkontakt. En öppningsfråga som du förväntas svara ja på och därigenom dras in i ett säljsamtal. Nyckelordet är "Ja", vägen in i den övriga försäljningen.

Bild: Kristian Pohl

Tycker du att barn ska lära sig något i skolan?

Tycker du att vi ska ha ordning och reda på lektionerna?

Tycker du att lärarkåren ska vara utbildad och behörig för att på bästa sätt ta hand om dina barn?

- Ja! Ja! Ja!

Björklund kan få de mest stressade att stanna upp på sin vandring över Medborgarplatsens stenplattor. Vi vill ha ordning och reda, vi vill våra barns bästa. Vi köper inledningsfrågan och skriver under med vårt namn på valsedeln där vi lovar att hjälpa kunskapstörstande, intellektuellt undernärda svenska skolbarn.

Problemet är att det finns många sätt att nå dit och att frågorna rymmer så mycket mer än vad det till synes enkla svaret ger sken av. Varje fyrkantigt principbeslut måste hålla en mänsklig, praktisk klokhet hårt i handen för att vi inte ska hamna i något vi inte vill ha. I konkret handling har jag därför väldigt svårt att veta var vår utbildningsminister står, därav ilandet längs ryggraden. Ordning och reda är inte allt. Fråga Försäkringskassan.

Just nu pågår en mycket oklok nedmontering av en av sveriges bästa högstadieutbildningar. Min gissning är att det kan sägas vara i behörighetens namn. Någon som formellt hör hemma i lägre åldrar ska flyttas dit, någon som saknar en poäng ska mista sitt ämne. Arbetslaget mister varandra och det f a n t a s t i s k a  arbete de ägnat år åt att utveckla. Formell utbildning är viktig just för att få ordning och reda, men alla vet att erfarenhet, lämplighet och skicklighet brädar ut den bästa universitetskurs. De som står bakom besluten vill antingen skapa ett klockrent exempel på hur ledarproblematiken i skolan kan gestaltas, eller så är de blinda regelföljare som inte har förmågan att se kvalitet och god utbildning ens när de arbetar mitt i verksamheten. Oavsett vilket förlorar ett antal elever sin goda utbildning och alla andra högstadieskolor mister en pedagogisk förebild. Skandal!

Gratisvistelse på paradisö

Det är inte bara påhittiga bröderna Härén, de är generösa också. Titta bara på detta! Om lektionsutvecklaridén är tillräcklig för att få tillgång till paradisön kommer jag aldrig få veta, det är lite för långt bort för mig just nu. Men för er med goda idéer, skicka ett vykort när ni kommer fram!




En glimt av mitt paradis, väl så bra för kreativiteten.

 

Och håll sen upp dörren för Plura

Min man kom med ytterligare en twist på lektionsupplägget med Ola och den eventuella kokainskandalen: att jämföra med någon annan t.ex. Plura. Den senare, som efter sitt erkännande, väl mest av allt har fått en strålande karriär. Olika falla ödets lotter och rockartister har andra förväntningar på sig än barnprogramledare, mellanrummet när vi ser mellan fingrarna är bredare. Utifrån en pedagogisk synvinkel kan vi dock lära och diskutera mycket kring språk och samhälle om vi bara hittar rätt exempel.

In med Ola Lindholm i skolan!

Metoden är att skala ägget bit för bit.


Om jag vore arbetande svensklärare idag skulle jag arbeta med den uppsjö av olika texter som finns kring fallet med Ola Lindholm i Expressen, KP, pressmeddelandet, hans eget blogginlägg och på övriga nätet. Inte utifrån perspektivet att avgöra skuldfrågan, utan för att undersöka vad som händer.  Textmässiga formuleringar och avvägningar, det mediala händelseförloppet och reaktionerna från Olas arbetsgivare och allmänheten är jättespännande att studera! "Fallet" innehåller även en hel del riktig "livskunskap" där eleverna kan diskutera avsändarnas syften, ta ställning till vad man tycker är rätt och fel att publicera, vilka saker man bör väga in innan man väljer att skriva något om någon, diskutera om det är skillnad när tidningar skriver något eller när man skriver något själv om en kompis man är arg på etc.

Det kliar i fingrarna. Om någon tar idén in i klassrummet får ni gärna dela med er av resultatet.

En kroppslig kunskap

I 20 år höll jag på på riktigt. I snitt kanske tre gånger i veckan, året om, i alla väder. Tusentals gånger har jag satt på mig benskydden, knutit skorna och med glädje i kroppen sprungit ut på en fotbollsplan. I torsdags var det dags igen. Med svullna tår, skuggan av en kondis och pirr i magen gick jag med stela steg ut på en dammig grusplan i mixkorpens division ett. Vi håller till i utkanten av Hökarängen, så långt från Camp nou man kan komma.

Jag hade erbjudit mig att stå i mål. Inte för att jag kan stå i mål. Inte för att jag gillar att folk skjuter mot mig. Inte för att jag gillar hur händerna luktar efter att man haft på sig de där läskiga handskarna. Nej, bara för att få känna på spelet igen, lite försiktigt.

Senast jag spelade var mars 2010, vilket betyder paus från varje form av fotboll i mer än ett år. En paus som inneburit pensionärsmotion i form av stavgång med stödstrumpor, en kropp som mest liknat en planet, en bebis och försäsongsträning i form av barnvagnspromenader. Fotboll har - milt uttryckt - varit en mentalt avlägsen aktivitet, förlagd i träda. Därför var det en så häftig känsla när kroppen känner igen varje rörelse. Att dra tejp runt smalbenen för att hålla fast benskydden, att kicka bollen runt i en ring innan matchstart, att lägga en pass förbi motståndarna, att veta hur backen ska täcka för att förhindra skott mot mål. Det finns där någonstans. Vari kunskapen består går inte att säga, men kroppen vet.

När vi gick hemåt efter en förlust med 0-7 (mycket på grund av mina bristande färdigheter som målvakt) var det ändå med en lyckokänsla i kroppen. Att lära nytt är roligt, att göra något man kan är lycka.

Vilka är era drivkrafter?

Jag var inne på ämnet i mitt första blogginlägg: varför vi gör vad vi gör. Människors drivkrafter är ett omåttligt intressant område och nu när jag börjar fundera över jobbsökarformuleringar kostar jag på mig en extra tankeställare kring mina och andras. Det finns människor i min närhet som jag verkligen skulle vilja vara för en dag eller två. Inte bara för att få göra det de gör, utan framförallt för att få arbeta utifrån andra motivationsfaktorer. Själv är jag väldigt lustdriven. Jag är samtidigt tävlingsinriktad och strategiskt lagd även i de mest oskyldiga lekar (fråga bara de på improvisationsteatern, alla försöker tydligen inte vinna när man leker) Pengar eller berömmelse är inte motiverade faktorer i sig när jag ska göra något, däremot har jag en stark känsla för rättvisa och tycker att man ska belönas utifrån insats. "Lärarkallet" motiverar således inte låga löner. Familj, vänner och andra som tagit vägen in i hjärtat är däremot högt prioriterade och ibland alltför svåra att plocka därifrån när de inte förtjänar omsorgen.


Två nödvändiga drivkrafter: kaffe...



...och kärlek. - I omvänd ordning!

Jag och en annan kursare föreläste för ett gäng nya lärarstudenter om praktikdelen i utbildningen härom året. Den drivkraft jag använt - och angav - var nyfikenheten att testa idéer i verkligheten. Då utan ansvar, eftersom VFU´n är ett utmärkt tillfälle att låta sina tankar flyga och låta någon annan plocka ned dem på jorden om det är nödvändigt. Inställningen har jag nog kvar, men kan man skriva det i en arbetsansökan?

Hej, jag vill jobba som lärare hos er för att jag tycker att det är så ofantligt roligt att hitta på lektioner och olika sätt att lära ut svenska, matte och gärna retorik på. Ibland kommer det bli bra, ibland bottennapp. Har ni några elever som jag kan få experimentera på?

Å andra sidan skulle jag nog föredra en ojämn entusiast framför en jämngrå tröttis.

Vilka är era drivkrafter som får planet att lyfta? Lönekuvertet, friheten att materiellt sätt kunna få vad man vill, önskan att tillhöra en viss grupp, bekräftelse från omgivningen, lyckan i att uppfylla egna målsättningar, att det ni gör är så roligt, en vilja att visa "de jävlarna", långsiktiga framtidsplaner eller något annat?

Sjöpungen

Hade jag inte blivit lärare så skulle marinbiolog eller miljövetare ha kunnat vara tänkbara alternativ. På somrarna brukar jag nära  mitt havsintresse genom att gå till Kristinebergs marinbiologiska station (eller Lovén center som det väl heter nu) vid Gullmarsfjorden och samla nördpoäng. Vid ett tillfälle fick jag där upp ögonen för Sjöpungen, detta otroligt fantastiska djur. Här följer en liten genomgång och tillhörade dikt för den som önskar snöa in sig och finna en ny kärlek.

Sjöpungen är en utav människans närmaste havslevande släktingar. Dessa roliga varelser tillhör ryggsträngsdjuren, vilket är en överordnad grupp till ryggradsdjuren och manteldjuren. Under det tidiga embryonala stadiet ser därför det lilla människofostret och den lilla sjöpungen ganska så lika ut. Ryggsträngen, som hos oss utvecklas till ryggraden tillbakabildas dock hos sjöpungen under larvstadiet...



Sjöpungen lever i jordens alla hav och i Sverige finns ca 50 arter.

Tre lite roliga fakta om sjöpungen:
1. Organen är seriekopplade, vilket gör att hjärtat byter pumphåll då och då för att kunna syresätta hela systemet.
2. Sjöpungar är grymma på att hamstra det giftiga ämnet vanadium som kan hittas i koncentrationer som är 100 miljoner gånger högre än i det omgivande vattnet.
3. Sjöpungen lagrar sin urin som urinsyra i olika delar av kroppen genom hela livet och den kissas ut först när djuret dör.

Och så dikten:

Sjöpungen den unga
Får under vattnet gunga
Lever livet på en klippa
Behöver aldrig efter luften kippa
Sitter därför dag efter dag
På samma plats i välbehag
Hjärnan har han jobbat bort
Tanken därför mycket kort
En släkting till oss mänskofolk
Som lärt av stillhetens lugna tolk
Vi kan av pungen något lära:
Att i ryggradslöshet sätta ära
Då får vi nog lättare att förstå
Hur vårt släkte får 1+1 till 2

När vi ändå är inne på ämnet...

Använd huvudet bättre är titeln på en gulnad och tummad bok i min bokhylla. Den slank med i flytten från barndomshemmet (förlåt mamma) in i det nya livet för ett antal år sedan och jag återkommer ibland till övningarna, minnesknepen och lästeknikerna. Det bästa författaren Tony Buzan har lärt mig är dock en teknik för mindmapping som är överlägsen all annan anteckingsmetod jag prövat. Nu var i ärlighetens namn den "traditionella" tekniken - att skriva ned det viktiga med mycket text och därtill olika rubriker och linjer och understrykningar och utropstecken och cirklar (som ni märker var det ingen direkt ordning i blocken) för att i efterhand aldrig återvända till anteckningarna - inget för mig. Men mindmapping är! Hittade en video om metoden (som jag dock inte har sett, litar på att Tony sköter sig) :

Bli smartare!

Igår hade jag med tanke på mitt intresse för intellektet grym radiotur vid frukostbordet när jag hamnade vid programmet Kropp och själ som handlade om att "Bli smartare!". Kan rekommendera en genomlyssning för den som är nyfiken.